Kära läsare!

Det har nu gått några veckor sedan jag hade mina projektredovisningar, tyvärr var det inte så jätte många som dök upp men det blev iallafall några stycken, vilket jag är väldigt glad över.

Under dessa två projektredovisningar hade jag ett lotteri med fina priser, bl.a. ett första pris från Karl Hedins till ett butiksvärde av 6000 kronor.

Lotteriet var organiserat så att man själv fick välja ett av lottnumren mellan 1-100, och varje lott kostade 50 kronor.

Lotterna kan även köpas här på bloggen, kontakta mig via mail så löser vi det i så fall.

Dragningen kommer ske inom de 2 närmaste veckorna, jag har en projektredovisning kvar och när den är genomförd kommer vinnarna publiceras här på bloggen, samt kontaktas via telefon.

Ni som redan köpt lotter vill jag tacka för ert tålamod och jag lovar att ni snart får reda på om just ert nummer vann.

Ha det bra!

                                                           Dag 12-14

Jag vill börja med att be om ursäkt för att uppdateringen de sista dagarna varit dålig, men jag ska berätta hur de sista dagarna var, dag för dag.

Vid lunchtiden den 4 februari var allt betongplank på plats och det fanns inte så mycket mer vi kunde göra denna
dag. Vi åkte tillbaka in till kyrkan och sedan vidare till ett av hotellen, där vi badade tillsammans med Sebastian.

Efter 1,5 timme tog Carlos med oss till Brasilien för att införskaffa färgen till huset.

Som Virginska skolan hade bestämt skulle huset målas i en gul färg och vi valde att insidan skulle målas i en vit/vanilj färg.

Det blev lördag och färgen började komma på plats. Vi målade huset två gånger under lördagen och höll på fram till klockan halv 6 på kvällen.

Paniken spreds hos oss lite senare när vi insåg att det började regna.

Irritationen spred sig också när vi fick reda på att dörrar, toalett, dusch osv. inte kommer finnas på plats när vi åker från landet.

Söndag eftermiddag spenderades i Brasilien, då vi ville besöka familjens nuvarande boende. Vi fick åka ett tag för att komma dit, det var asfalterade vägar som sedan blev till leriga vägar och sen mer asfalt och avslutningsvis blev det ännu mer lera.

Vi parkerade mopederna efter vägen för att det inte gick att åka längre, vägarna var för leriga.

Det är svårt att beskriva vad man såg när vi kom dit, det var så speciellt. Det är något man måste uppleva för att förstå. Barnen sprang ner längs vägarna och ut och in genom ”husen”.

Vi fortsatte att gå upp efter vägen och vi passerade många olika typer av hus, vissa såg mer ut som hus än andra, men det är inget man kan jämföra med Sverige.

När husen började ta slut så gick vi en liten bit till sen var vi äntligen framme vid deras hem.

Vi tittade runt lite, pratade med Jovino och lekte med Kristal innan maten serverades, någon fisk som var väldigt god.

Väggarna var fulla med olika tavlor som han målat och det var väl egentligen det enda som lyste upp deras hem.

Senare på kvällen fick vi reda på att det vi hade oroat oss för var sant, all färg hade runnit av…

Måndagen spenderades åt att återigen måla det som vi redan en gång målat. Och ett litet bråk mellan oss lyckades vi också trycka in där.

Inställning, hur stor roll spelar det egentligen?

Min erfarenhet från skolan och inom min idrott är att om man går in med en inställning att man ej kommer lyckas så kommer man heller inte att göra det, det är ganska självklart.

Har man istället inställning, nu kämpar vi på och får det här huset färdigt innan tisdag, klart huset kommer bli klart då och man får det så himla mycket roligare!

Vi hade lite olika uppfattningar om det där, jag ville kämpa och bli klar med huset, vilket under hela resan varit mitt mål, samtidigt som jag hört dag för dag; vi kommer aldrig bli klara, det här kommer inte fungera osv.

När vi målat en stund på måndagen säger hon något i still med att hon ska åka iväg på en av skolinvigningarna vid 14.00, för att hon hade lovat de andra svenskarna det och för att vi ändå inte kommer bli klara med huset.

Det gjorde mig väldigt irriterad för jag ville verkligen bli klar med huset och det känns som det var lite viktigare än att åka på någon skolinvigning som egentligen inte berörde oss. Vi var där för att bygga ett hus och vi hade gått in i detta tillsammans och då ska vi även slutföra det tillsammans.

Det hela slutade i att hon åkte från platsen vid klockan 12.00 och jag fortsatte till ungefär klockan 17.15.

Vi skulle på en fotografering med en av familjerna i Los Lagos klockan 18.00 så det var anledningen till varför jag åkte hem.

Efter fotograferingen bestämmer jag mig för att åka tillbaka ut till Los Lagos på egen hand. Jag frågade Carlos om någon ficklampa och jag tog sedan en mototaxi (moped) dit.

Efter 5 minuter hade både barn och föräldrar kommit fram till mig, till en början lyste de med ficklampan på huset och straxt därpå hade ytterligare ficklampor kommit fram. Det dröjde inte länge innan två av mammorna i grannhusen kom fram för att hjälpa mig att måla.

De pratade och jag försökte förstå vad de sa, visserligen lyckades jag inte så jätte bra men det viktigaste var att vi hade jätte roligt. Kommunikation med det vanliga språket var inget som lyckades allt för bra men vi försökte att använda oss av enstaka ord och sedan fylla ut det med kroppsspråket. Jag åkte därifrån vid halv 11 och då var utsidan i stort sätt klar och insidan hade blivit målad en gång (två gånger behövdes tyvärr). Hade vi varit två stycken hela dagen så hade vi utan problem klarat av att slutföra det.

Måndagen var sista dagen i Leticia och det var dags att inviga huset.

Dagen startade med att vi bjöd familjen på en frukost buffé, något som var väldigt trevligt.

Jag var sen tvungen att fixa några saker på stan innan jag åkte ut till huset.

På plats vid huset var det ganska många samlade, de flesta familjerna runt omkring var där och även några som arbetar inom kyrkan. Carlos höll ett litet tal och även en bön innan det var dags att klippa bandet, det kändes väldigt bra måste jag säga!

Vi delade ut presenter till familjen och även grannbarnen och sedan var vi tyvärr tvungna att säga hejdå, för att sedan åka tillbaka till kyrkan och packa det sista. Flygplanet skulle sedan ta oss från Leticia tillbaka till Bogota där vi skulle spendera sista natten i landet.

Nu kommer det läggas in bilder med jämna mellanrum, och även inbjudan till presentationen kommer komma skickade inom den närmaste framtiden.

Dag 11

Tomhet är ett milt ord jämfört med vad det kändes som när vi idag steg in genom kyrkans dörr!

Idag lämnade en stor mäng svenskar oss och de resterade 5, 6 stycken befinner sig ute i en by där de kommer sova under några nätter.

När vi kom hem från en lång jobbdag (8.30 - 18.00) var hela kyrkan tom, det fanns ingen här och vi insåg att den återstående veckan kommer att kännas ensam.

Jag bor på en våning och Matilda bor i andra änden av den andra våningen. Ensamheten ger kanske mig lite mer tid åt skol studier, varse sig man vill eller inte.

Egentligen känner man inte svenskarna så jätte bra, men det kändes ändå lite tråkig att säga hejdå, för ett hejdå blev det nog till många, inte ett ”vi ses igen”. Många av de människor man idag sa hejdå till kommer man nog aldrig mer träffa. Man har levt tätt inpå varandra i lite mer än 1 vecka vilket har lett till att man ändå fått en hyfsat bra relation till många av dem, då är det alltid tråkigt att veta om att man kanske aldrig mer ses.

Nu återstår det endast 20 plank på huset, sedan är det dags att börja såga och spika takstolar och även måla huset. De resterande planken kommer Joel (invånare) ordna åt oss imorgon bitti innan vi kommer dit, han är den enda som hjälpt oss idag.

Det spred sig en lite irritation hos mig i morse då vi kommer till byggplatsen utan att det finns något cement där, vi blir då tvungna att åka tillbaka till kyrkan för att säga till att vi måste dels ha det men också någon som hjälper oss. Vi behöver även verktyg som den andra svenska gruppen tagit med sig, vilket gör att vi inte har något såg och till en början hade vi ingen spik, men spiken är nu löst.

Ha det bra!

Dag 9 & 10

Jag vill börja med att säga att inläggen kan komma in någon dag senare än när de egentligen är skrivna, men jag försöker märka upp vilka dagar det är så att ni ska förstå.

Som jag avslutade förra inlägget så berättade jag att huset skulle göras efter min ritning och att Jovino hade några synpunkter/önskemål så jag ritade upp en komplettering till ritningen och han var väldigt nöjd med förslaget. Det blev en halv vägg i rummen, och en dörr i köket, tyvärr tyckte han rummen vart rätt små men tyvärr fanns det inte så mycket att göra åt det.

Humöret har hur som helst varit på topp de senaste två arbetsdagarna, vilket är något som känns väldigt sköt och har gett detta lite nytt hopp i alla fall.

Allt börjar nu ta form och man kan nu se vart rummen är och även toaletten.

Vi arbetade på hårt igår (tisdag) var vi ungefär 6 stycken som slet på under dagen, fram till klockan 3 och vi fick mycket arbete avklarat.

Denna dag (onsdag) blev en vilodag. I stort sätt alla svenskar åker vidare imorgon (torsdag) och då kände vi att det var bättre/roligare att umgås med dem nu sista dagen än att vara lediga någon annan dag när vi är ensamma kvar.

Frukosten åts på Leticias finaste hotell tillsammans med CG och Frank, det var allt från frukt till pannkakor som ingick i den, endast 16 000 pesos (ca 50 SEK).  Efter frukosten gick vi vidare till ett annat hotell där vi badade och sov en stund vid poolen, tyvärr var det ingen sol, men det var i alla fall varmt och skönt.

Vid halv ett bjöds det på lunch här i kyrkan av familjen Gomez Rondon, hittills den godaste maten vi har ätit här i Leticia.

Efteråt gick vi iväg och hyrde ett par mopeder, något som var rätt vågat i och med att folk kör lite hur som helst här. Men mopeder blev det, och dom gick fort kan jag lova, tur att de inte har så mycket regler trotsallt!

Vi åkte iväg mot San Sebastian där vi skulle inviga en ny skola, denna invigning tog ungefär 40 minuter och sedan vart det att ta mopederna till ett vattenhål som låg ett par kilometer längre bort. 3 km bestod av en lerväg vilket var väldigt svårt att köra på, men vi kom både dit och hem utan några större skador (en som ramlade omkull lite bara).

Nu ikväll har vi ätit en avskedsmiddag på en festvåning på ett av hotellen, väldigt god mat och vi hade även sällskap av guvernören.

Imorgon blir en tidig morgon, vi ska iväg och äta frukost och säga hej då till alla och sen iväg och kämpa på vid bygget, på egen hand. Vi får se om mitt humör är lika bra imorgon ikväll.

Klockan är nu 23.53 vilket betyder att det snart är dags för er att gå upp.

Så jag tänkte sova nu, men jag säger god morgon till er.

Ha det bra hemma i Sverige!

Dag 7 & 8

Vilken dag, vilken upplevelse, vilken natur!

Igår (söndag) var det vilodag och vi var 5 personer som då hade valt att gå djungelvandringen i Peru som många av de hade gått innan vi kom ner. Det var jag, mina två rumskompisar, samt min förra rumskompis och hans fru. Det finns mängder av saker att visa från detta äventyr, tyvärr är det svårt att beskriva allt man fått uppleva, men jag har hållit i en apa samtidigt som jag matat den, fiskat små pirayor, klappat papegojor, klappat en Tapir, badat bland pirayor och sett ett underbart växtrike.

Vi hade igår även vårt första riktigt stora djur på rummet, en stor spindel klättrade över väggen, lite små äckligt.

Idag har det gått fort och vi har fått mycket gjort. Det var min födelsedag idag så jag slog till på en riktigt stor och god frukost och sedan åkte vi mot Los Lagos tillsammans med 6 stycken andra som skulle hjälpa oss med resandet av pelare. Jag var på gott humör hela dagen, vilket jag kände var väldigt skönt, alla kämpade på och efter lunch hade 2 stycken åkte hem så då var vi 6 stycken kvar men även det gick bra. Vi kom väldigt långt och när vi åkte hem var alla ytterpelare klara, och ungefär 60 betong plank var på plats.

På kvällen gick vi iväg ett gäng på 10 stycken och käkade middag på ”gula stolarna”, och även Jovino (han som ska bo i huset) följde med. Vi bjöd honom på maten och även på kaffe och fruktsallad efteråt. Det var väldigt kul att få chansen att sitta ner och prata lite med honom och då även diskutera lite kring huset.

Han ville ibland annat ha ett stor sovrum istället för 2 stycken, för att dottern ville inte sova ensam.

Men nu har jag gjort upp ett förslag som jag ska framföra till honom imorgon, det är att vi sätter upp halva väggen nu, så det blir en stor öppning, sen kan de fylla i den öppningen om några år när hon vill ha ett eget rum.

Den bästa födelsedags presenten jag fick var att de gjorde huset efter min ritning. Vi hade bestämt att Matilda skulle vi göra ritningen tillsammans med en arkitekt, för att det var ett måste av hennes program för att tillåta detta arbete, annars hade det inte handlat något om det programmet hon går. Hon skickade tydligen in ritningen försent vilket gjorde att jag fick en överraskning om att huset gjordes efter mina ritningar.

Imorgon ska vi fortsätta med bygget och hoppas på att vi ska komma minst lika långt då!

Ha det bra!

 Dag 5 & 6

Har man gjort rätt val eller inte? Är en fråga som jag vid det här laget ställer mig själv.

Jag vet inte riktigt hur många som vet om det och hur många som nu får reda på det, insamlingen med pengar gick lite smått trögt vilket gjorde att mina pengar inte riktigt räckte helt och hållet till huset.

Det fanns två val jag kunde göra, och i skrivandets stund ångrar jag mitt val. Jag kunde välja mellan att ta ett lån, vilket jag hade ställt in mig på, ett lån som skulle täcka upp de sista 10 tusen och flygbiljetten och liknande, en sammanlagd kostnad på cirka 25 000kr, eller så kunde jag minska det med 10 000 och då välja att bygga ett hus tillsammans med en tjej utanför Borås.

Jag valde då att minska det med 10 000 kr genom att inkludera henne i arbetet, vilket jag i dagens läge inte skulle göra.

Varför?

Som många vet så har detta varit något jag längtat efter och verkligen kämpat för under en lång tid, och det betyder att jag fortfarande vill kämpa och slita här nere, men det känns inte som hon har samma vision som mig.

Det är de ena och det andra som gör ont; brända armar, blåsor på händerna, svullen vänsterhand (efter slag med hammaren) osv.

Jag har samma problem, men jag räknade/räknar inte med att det ska vara något glamouröst att åka ner till Colombia och bygga hus!

Istället väljer hon att leka med barnen medan jag sliter hårt i regnet och solen, vilket är något som irriterar mig.

Under dessa dagar har jag insett att jag nog vill åka tillbaka hit en gång till för att bygga ett hus på egen hand istället, ett tredje hus som familjen Björkman i så fall har varit delaktig i.

Igår (fredag) hade vi en hamburger fest för barnen i slummen, något som var väldigt berörande. Alla dessa barn, man kunde se deras glädje i ögonen när de fick både dricka och mat. Jag gick runt och fotograferade, det blev ungefär 100 kort.

Barnen blev överlyckliga när de fick vara med på bild och sedan se det efteråt, de fick även vara med och hjälpa mig att fotografera ibland, då med hjälp utav mig.

Jag träffade en tjej som heter Beatrice som var 5 år gammal som berörde mig extra mycket, det var något speciellt när hon log som gjorde mig varm inombords, henne skulle jag vilja hjälpa på något sätt, kanske som fadderbarn eller på något annat sätt förhoppningsvis kommer jag kunde göra det i ett senare skedde, något jag ska diskutera med Börje (Ankarstiftelsens ordförande).

Idag (lördag) var vi ute till två byar i Peru där vi invigde två skolor. Det var något väldigt speciellt med det. I första byn startade allt med att hövdingen höll ett tal som sedan följdes utav andra viktiga personer i byn, sedan var det en representant från Ankarstiftelsens tur att prata lite, och efter det hade barnen i byn gjort en dans, vilket i slutet innebar att några av oss svenskar skulle delta. Jag vart uppbjuden av den yngsta tjejen, ungefär 6 år gammal, det var oerhört roligt. Efteråt fick jag hennes halsband något jag kommer ha som minne därifrån, vilket alltid kommer påminna mig om byn. Innan invidningen var slut så var det dags för nationalsångerna, och håret på armarna reste sig verkligen, det var en maffig känsla.

I denna by fick även hålla i ett kattdjur som liknade en leopard men kallades Ozelot, vilket var väldigt roligt (köttätare).

Bilder från byarna kommer komma upp vid ett senare skedde. Förhoppningsvis under början av nästa vecka.

Nu hittills ikväll har jag spelat lite spel med Sebastian och även tagit några roliga kort.

Jag har nu även fått nytt rumssällskap, väldigt trevligt sådant, två stycken Örebroare som är väldigt trevliga, så jag är väldigt glad över detta!

Nu är det dags att fräscha till sig och ta en dusch.

Ha det bra!