Invigningar
Dag 5 & 6
Har man gjort rätt val eller inte? Är en fråga som jag vid det här laget ställer mig själv.
Jag vet inte riktigt hur många som vet om det och hur många som nu får reda på det, insamlingen med pengar gick lite smått trögt vilket gjorde att mina pengar inte riktigt räckte helt och hållet till huset.
Det fanns två val jag kunde göra, och i skrivandets stund ångrar jag mitt val. Jag kunde välja mellan att ta ett lån, vilket jag hade ställt in mig på, ett lån som skulle täcka upp de sista 10 tusen och flygbiljetten och liknande, en sammanlagd kostnad på cirka 25 000kr, eller så kunde jag minska det med 10 000 och då välja att bygga ett hus tillsammans med en tjej utanför Borås.
Jag valde då att minska det med 10 000 kr genom att inkludera henne i arbetet, vilket jag i dagens läge inte skulle göra.
Varför?
Som många vet så har detta varit något jag längtat efter och verkligen kämpat för under en lång tid, och det betyder att jag fortfarande vill kämpa och slita här nere, men det känns inte som hon har samma vision som mig.
Det är de ena och det andra som gör ont; brända armar, blåsor på händerna, svullen vänsterhand (efter slag med hammaren) osv.
Jag har samma problem, men jag räknade/räknar inte med att det ska vara något glamouröst att åka ner till Colombia och bygga hus!
Istället väljer hon att leka med barnen medan jag sliter hårt i regnet och solen, vilket är något som irriterar mig.
Under dessa dagar har jag insett att jag nog vill åka tillbaka hit en gång till för att bygga ett hus på egen hand istället, ett tredje hus som familjen Björkman i så fall har varit delaktig i.
Igår (fredag) hade vi en hamburger fest för barnen i slummen, något som var väldigt berörande. Alla dessa barn, man kunde se deras glädje i ögonen när de fick både dricka och mat. Jag gick runt och fotograferade, det blev ungefär 100 kort.
Barnen blev överlyckliga när de fick vara med på bild och sedan se det efteråt, de fick även vara med och hjälpa mig att fotografera ibland, då med hjälp utav mig.
Jag träffade en tjej som heter Beatrice som var 5 år gammal som berörde mig extra mycket, det var något speciellt när hon log som gjorde mig varm inombords, henne skulle jag vilja hjälpa på något sätt, kanske som fadderbarn eller på något annat sätt förhoppningsvis kommer jag kunde göra det i ett senare skedde, något jag ska diskutera med Börje (Ankarstiftelsens ordförande).
Idag (lördag) var vi ute till två byar i Peru där vi invigde två skolor. Det var något väldigt speciellt med det. I första byn startade allt med att hövdingen höll ett tal som sedan följdes utav andra viktiga personer i byn, sedan var det en representant från Ankarstiftelsens tur att prata lite, och efter det hade barnen i byn gjort en dans, vilket i slutet innebar att några av oss svenskar skulle delta. Jag vart uppbjuden av den yngsta tjejen, ungefär 6 år gammal, det var oerhört roligt. Efteråt fick jag hennes halsband något jag kommer ha som minne därifrån, vilket alltid kommer påminna mig om byn. Innan invidningen var slut så var det dags för nationalsångerna, och håret på armarna reste sig verkligen, det var en maffig känsla.
I denna by fick även hålla i ett kattdjur som liknade en leopard men kallades Ozelot, vilket var väldigt roligt (köttätare).
Bilder från byarna kommer komma upp vid ett senare skedde. Förhoppningsvis under början av nästa vecka.
Nu hittills ikväll har jag spelat lite spel med Sebastian och även tagit några roliga kort.
Jag har nu även fått nytt rumssällskap, väldigt trevligt sådant, två stycken Örebroare som är väldigt trevliga, så jag är väldigt glad över detta!
Nu är det dags att fräscha till sig och ta en dusch.
Ha det bra!
// Jesper och SebastianHeja Jesper !
Du gör en god insats och förvaltar våra bidrag väl.
Njut av värmen från både dem som du hjälper och från klimatet. Här hemma är det -17 grader.
Take care !!
Hälsningar Gunilla Alila
Svälj din stolthet och kom ner på jorden killen!
Man kommer längre med en självinsikt att man inte själv är bäst!
Tänk på det, du kommer komma längre i livet då!
Svälja min stolthet?
Varför borde jag göra det?
Stolt är jag och det kommer ingen kunna ta ifrån mig, men att jag är bäst har jag aldrig sagt?
Med ett bra självförtroende kan man nå sina mål, något jag i detta arbete inte skulle ha gjort om jag inte hade satt upp målsättningen att bli klar med huset och kämpa hela vägen fram.
Hade jag haft inställningen att jag inte skulle bli klar och att jag inte trodde på mig själv så skulle jag aldrig ha blivit det.
(Kopplat till mitt senaste blogginlägg)
Allt handlar om självförtroende, inställning, engagemang och att genomföra det man tagit åt sig.
P.s Man kommer längre om man tror på sig själv.
Självklart kommer man långt med en bra inställning till en rimlig gräns, men för det tycker jag inte att man trycker ner andra för det. Man behöver hjälp utav andra för att klara sig själv. Det handlar om tjänster och gentjänster livet igenom. Du ska bara vara tacksam att du slapp ta ett lån. Man måste lära sig att kompromissa och jobba tillsammans, inte skriva ner en människa i en blogg. Och hylla sig själv som en gud.
Att ta ett lån hade jag i efter hand tagit utan problem och fortsatt insamlingen i efterhand.
Jag säger inte att det inte handlar om tjänster och gentjänster men någon jämn nivå på det hela borde det ändå vara?
Sköter man alla bokningar, all kontakt, gör skit görat och kämpar vidare när den andra ger upp, är det tjänster och gentjänster?
Skriva ner? I detta inlägg skrev jag 3 rader om personen, vilket ändå inte var så grovt.
Ni skriver det ena och det andra om livet, något som är en självklarhet för att lyckas i livet är att man måste lära sig att ta kritik!
Jag säger att vi verkade inte ha samma vision, vi båda hade samma förutsättningar i denna miljö, den enda skillnaden var att jag hade en annan inställning och jag försökte även fast det gjorde ont!
Då tycker du/ni säkert att vi inte hade samma förutsättningar i och med att jag är kille och hon är tjej.
Hade hon bortsett från värk och istället försökt jobba under denna del av arbetet så hade det varit tillräckligt för mig. Hade hon sen gjort ett hål medan jag hade gjort 3stycken så hade jag inte brytt mig, bara att hon hade suttit där och slagit i bästa möjliga mån istället för att gå iväg till barnen.
Detta är vad jag har att säga om det här och detta är min syn på det hela.
