.

Dag 11

Tomhet är ett milt ord jämfört med vad det kändes som när vi idag steg in genom kyrkans dörr!

Idag lämnade en stor mäng svenskar oss och de resterade 5, 6 stycken befinner sig ute i en by där de kommer sova under några nätter.

När vi kom hem från en lång jobbdag (8.30 - 18.00) var hela kyrkan tom, det fanns ingen här och vi insåg att den återstående veckan kommer att kännas ensam.

Jag bor på en våning och Matilda bor i andra änden av den andra våningen. Ensamheten ger kanske mig lite mer tid åt skol studier, varse sig man vill eller inte.

Egentligen känner man inte svenskarna så jätte bra, men det kändes ändå lite tråkig att säga hejdå, för ett hejdå blev det nog till många, inte ett ”vi ses igen”. Många av de människor man idag sa hejdå till kommer man nog aldrig mer träffa. Man har levt tätt inpå varandra i lite mer än 1 vecka vilket har lett till att man ändå fått en hyfsat bra relation till många av dem, då är det alltid tråkigt att veta om att man kanske aldrig mer ses.

Nu återstår det endast 20 plank på huset, sedan är det dags att börja såga och spika takstolar och även måla huset. De resterande planken kommer Joel (invånare) ordna åt oss imorgon bitti innan vi kommer dit, han är den enda som hjälpt oss idag.

Det spred sig en lite irritation hos mig i morse då vi kommer till byggplatsen utan att det finns något cement där, vi blir då tvungna att åka tillbaka till kyrkan för att säga till att vi måste dels ha det men också någon som hjälper oss. Vi behöver även verktyg som den andra svenska gruppen tagit med sig, vilket gör att vi inte har något såg och till en början hade vi ingen spik, men spiken är nu löst.

Ha det bra!