.

                                                           Dag 12-14

Jag vill börja med att be om ursäkt för att uppdateringen de sista dagarna varit dålig, men jag ska berätta hur de sista dagarna var, dag för dag.

Vid lunchtiden den 4 februari var allt betongplank på plats och det fanns inte så mycket mer vi kunde göra denna
dag. Vi åkte tillbaka in till kyrkan och sedan vidare till ett av hotellen, där vi badade tillsammans med Sebastian.

Efter 1,5 timme tog Carlos med oss till Brasilien för att införskaffa färgen till huset.

Som Virginska skolan hade bestämt skulle huset målas i en gul färg och vi valde att insidan skulle målas i en vit/vanilj färg.

Det blev lördag och färgen började komma på plats. Vi målade huset två gånger under lördagen och höll på fram till klockan halv 6 på kvällen.

Paniken spreds hos oss lite senare när vi insåg att det började regna.

Irritationen spred sig också när vi fick reda på att dörrar, toalett, dusch osv. inte kommer finnas på plats när vi åker från landet.

Söndag eftermiddag spenderades i Brasilien, då vi ville besöka familjens nuvarande boende. Vi fick åka ett tag för att komma dit, det var asfalterade vägar som sedan blev till leriga vägar och sen mer asfalt och avslutningsvis blev det ännu mer lera.

Vi parkerade mopederna efter vägen för att det inte gick att åka längre, vägarna var för leriga.

Det är svårt att beskriva vad man såg när vi kom dit, det var så speciellt. Det är något man måste uppleva för att förstå. Barnen sprang ner längs vägarna och ut och in genom ”husen”.

Vi fortsatte att gå upp efter vägen och vi passerade många olika typer av hus, vissa såg mer ut som hus än andra, men det är inget man kan jämföra med Sverige.

När husen började ta slut så gick vi en liten bit till sen var vi äntligen framme vid deras hem.

Vi tittade runt lite, pratade med Jovino och lekte med Kristal innan maten serverades, någon fisk som var väldigt god.

Väggarna var fulla med olika tavlor som han målat och det var väl egentligen det enda som lyste upp deras hem.

Senare på kvällen fick vi reda på att det vi hade oroat oss för var sant, all färg hade runnit av…

Måndagen spenderades åt att återigen måla det som vi redan en gång målat. Och ett litet bråk mellan oss lyckades vi också trycka in där.

Inställning, hur stor roll spelar det egentligen?

Min erfarenhet från skolan och inom min idrott är att om man går in med en inställning att man ej kommer lyckas så kommer man heller inte att göra det, det är ganska självklart.

Har man istället inställning, nu kämpar vi på och får det här huset färdigt innan tisdag, klart huset kommer bli klart då och man får det så himla mycket roligare!

Vi hade lite olika uppfattningar om det där, jag ville kämpa och bli klar med huset, vilket under hela resan varit mitt mål, samtidigt som jag hört dag för dag; vi kommer aldrig bli klara, det här kommer inte fungera osv.

När vi målat en stund på måndagen säger hon något i still med att hon ska åka iväg på en av skolinvigningarna vid 14.00, för att hon hade lovat de andra svenskarna det och för att vi ändå inte kommer bli klara med huset.

Det gjorde mig väldigt irriterad för jag ville verkligen bli klar med huset och det känns som det var lite viktigare än att åka på någon skolinvigning som egentligen inte berörde oss. Vi var där för att bygga ett hus och vi hade gått in i detta tillsammans och då ska vi även slutföra det tillsammans.

Det hela slutade i att hon åkte från platsen vid klockan 12.00 och jag fortsatte till ungefär klockan 17.15.

Vi skulle på en fotografering med en av familjerna i Los Lagos klockan 18.00 så det var anledningen till varför jag åkte hem.

Efter fotograferingen bestämmer jag mig för att åka tillbaka ut till Los Lagos på egen hand. Jag frågade Carlos om någon ficklampa och jag tog sedan en mototaxi (moped) dit.

Efter 5 minuter hade både barn och föräldrar kommit fram till mig, till en början lyste de med ficklampan på huset och straxt därpå hade ytterligare ficklampor kommit fram. Det dröjde inte länge innan två av mammorna i grannhusen kom fram för att hjälpa mig att måla.

De pratade och jag försökte förstå vad de sa, visserligen lyckades jag inte så jätte bra men det viktigaste var att vi hade jätte roligt. Kommunikation med det vanliga språket var inget som lyckades allt för bra men vi försökte att använda oss av enstaka ord och sedan fylla ut det med kroppsspråket. Jag åkte därifrån vid halv 11 och då var utsidan i stort sätt klar och insidan hade blivit målad en gång (två gånger behövdes tyvärr). Hade vi varit två stycken hela dagen så hade vi utan problem klarat av att slutföra det.

Måndagen var sista dagen i Leticia och det var dags att inviga huset.

Dagen startade med att vi bjöd familjen på en frukost buffé, något som var väldigt trevligt.

Jag var sen tvungen att fixa några saker på stan innan jag åkte ut till huset.

På plats vid huset var det ganska många samlade, de flesta familjerna runt omkring var där och även några som arbetar inom kyrkan. Carlos höll ett litet tal och även en bön innan det var dags att klippa bandet, det kändes väldigt bra måste jag säga!

Vi delade ut presenter till familjen och även grannbarnen och sedan var vi tyvärr tvungna att säga hejdå, för att sedan åka tillbaka till kyrkan och packa det sista. Flygplanet skulle sedan ta oss från Leticia tillbaka till Bogota där vi skulle spendera sista natten i landet.

Nu kommer det läggas in bilder med jämna mellanrum, och även inbjudan till presentationen kommer komma skickade inom den närmaste framtiden.